Jessicassmak

Ni är mig trogen fast jag är dålig. Tack för det! Jobb tar upp min tid blandat med en hel del annat. Min man undrar om jag nu jobbar igen för tiden som mammaledig. Kanske är det så, jag mår så bra av att jobba, jag får energi och glädje av det.

Till valet.

Oundvikligt är det att tala om SD. Alla gör det. Hemska tanke, pinsamt yada yada... Eller, viktiga ståndpunkter såklart men viktigare ändå är innebörden. Man kan inte sätta sig över, eller inte ta diskussion.  Närmre en halv miljon svenskar har valt att lägga sin röst på SD. En halv miljon! Det handlar inte om några få, det handlar om massor.

SD är inte ett sunt parit, det kan vi vara på det klara med. Ej heller håller deras resonemang eller logik. Dock appellerar de till många och denna dragningskraft måste ses som ett uttryck för någonting. Då SD står på en värdegrund av elakt slag ser jag uttrycket som en form av missnöje. En halv miljon svenskar är missnnöjda och deras uttryck tar form i SD. Så, vad gör vi? Hur tar vi oss an denna missnöjdhet och hur konkretiserar vi den till vad det egentligen är?

Vad tycker och tror ni?