Jaaa, solen skiner utanför mitt fönster! Jag blir så glad och full av energi! Galet egentligen att man kan påverkas så mycket, känna så mycket må så bra, av lite sol. ...och helmärkligt att avsaknaden kan ge motsatta känslor.

Jag återkommer alltid till funderingen om vad tanken verkligen kan åstadkomma. Om man kan tänka sig sjuk då måste man också kunna tänka sig frisk... Självklart krävs det en hel massa tankeverksamhet men att det går, det gör det. Magiskt.

Allt går förresten, allt man vill. Det som krävs är handling. Glöm aldrig det!

Ett riktigt amerikanskt kort, eller hur?! Mina fina skatter! :-)

Min Elice älskar djur, verkligen älskar djur. Jag tänker att dessa kommer passa perfekt i hennes säng.



Dessa finns på http://laissezluciefaire.com

Karin på Messini design gör superfina hjärtan i plexi där hon kan skriva texter eller namn. Har gjorts kan tyckas men å andra sidan är mina barn ingen modegrej så dem bär jag gärna på ett hjärta runt halen för alltid!

www.messinidesign.se

Som många andra med mig är jag oerhört rörd och berörd över den lilla pojken som lämnades utanför Fyrishov. Många tankar har gått till att fundera kring fenomenet och jag blev oerhört glad när jag såg att Polisen blivit inkopplad likväl som Socialstyrelsen. Döm dock om min förvåning när jag nu läser notis från TT att Polisen bedömer att brott ej begåtts. Reaktionerna har säkert kommit och kommer säkert att komma från flertalet berörda.

Min fråga; Barnmisshandel? Detta fall ter sig i allra högsta grad som barnmisshandel, både fysisk och psykisk.

Aspekterna är många.

Att lämnas ute i minusgrader endast iförd matchställ är en form av fysisk misshandel. Ett straff. Ser man det i långa loppet så var pappans tanke att barnet skulle "ta sig hem själv". Alltså skulle pojken vistas utomhus i minusgrader hela vägen från Fyrishov till annan del i Stockholm. Timmar utomhus. En oerhörd misshandel. För att dra en parallell. Hundar får ej lämnas i bilen under varma sommardagar men små pojkar får alltså lämnas utomhus i minusgrader utan att det är fel...

Detta till trots så är det ändock den psykiska misshandeln som är påtagligast och viktigast. 10år och oerhört liten i världen. Lämnad av förälder, det som skall vara grunden till trygghet. Lämnad på riktigt, frånåkt. De psykiska konsekvenserna av detta handlande är slående.  Jag tror ej att jag behöver gå in på de faktiska konsekvenserna, psykolog eller ej så förstår de flesta resultatet. De flesta... Till detta alla handlingar som krävdes av pojken. Hur kan man förvänta sig att pojken vet vart han är, vet hur han ska ta sig därifrån. Alla steg är oändliga. Ska han åka buss? Vilken buss? Vart? Med vilka medel? Vart ska han kliva av? Åka sedan? Vid tio års ålder kan man ej och ska man ej förväntas kunna ta dessa beslut. Att således utsätta honom för det är misshandel. Psykisk misshandel.

Detta beslut, att brott ej begåtts, är ifrågasatt å det grövsta. Det minsta man kan begära är att pojken tas på allvar. Att han får hjälp. Hans pappa, eller så kallade pappa, har begått ett brott. Han har misshandlat sin son. Självklart.

Nån måtta får det ändock vara och när vi har ett Rättsväsende i Sverige så ska det banne mig användas till att styra upp de som handlar fel.