Jessicassmak

Inte vet jag hur man lägger in länkar så klicka eller klistra in följande;


http://www.youtube.com/watch?v=rKFx0MMqb48

Så bra!

Såhär när våren entrar våra liv igen spirar nyförälskelsen och oj vad vilktigt det är att fundera en stund över vilka vi älskar och varför. Vi mår så mycket bättre av att sätt ord på företeelser:-)

Enjoy!

Ibland känner jag mig mäktig, kunnig, erfaren och driftig med mål och ambition. Ibland kan den känslan häpnadsväckande snabbt slås vid fotknölarna och naivitetens skam sätter in. Med lite perspektiv, vad viktigt det är att hålla fast vid referenspunkter för att få balans. Ibland är den egenuppmålade världen inte allt. Ibland är föreställningen blek i jämförelse med verkligheten.

Idag hörde jag en livshistoria som fick mig att förstå att min värld i mångt och mycket är inbäddar i ett tjockt lager bomull. Det är inte första gången jag inser det, absolut inte. Första gången jag kunde se det var efter någon månad i det förlovade landet i väst. Där och då såg jag på mitt liv lite utifrån och insåg hur skyddat jag levt. Skyddat i min familj, skyddat i min vardag, skyddat i mitt land. På gott och ont. Såklart kan man inte förväntra sig kunskap innan några år lagts till på livsträdet men för mig var det där och då som jag förstod saker och ting. Jag bär det med mig men som alla andra så tuffar jag på. Verkligheten kommer springande och jag har fullt upp med att leva. Så ska det ju vara, det är ju i nuet vi skall vara om man nu kan lägga in den jämförelsen i detta resonemang. Men ibland kommer det till mig, som idag när jag fick ta del av livshistorien, att jag fortfarande lever i bomull.



Och bara föra tt jag vet att man tar till sig en text bättre om det dinns en tillhörande bild så kommer här...

Frida blir gaaalen, hon hatar numer Tom Joule stövlar efter att ha kikat in här och sett dem dag efter annan... Jag förstår, så satans trist. Jag har bara ingen spunk över till bloggen. Ni vet, man kommer in i stim där allt känns passande och roligt att lägga upp, allt, och sedan kommer man i n i faser där delgetänket faller bort.

Men, jag ska göra ett försök.

Idag åker min man bort, han åker till fjällen med jobbet och kommer inte hem förens på söndag. Herragud så länge! I vår familj är det alltid jag som är på vift och han som är hemma men nu är det ombytta roller. Det är ingen fråga om vi kommer att klara oss eller att det kommer att gå bra utan mer än fråga om att han verkligen inte kommer att vara hos oss i flera dagar. Han är ju vår ryggrad liksom. Utan honom så faller hela vår familjs struktur. Sopor, kattlådor, laga mat... Hmm, nåja, det går nog bra! :-)

Appropå åka bort så åker ju faktiskt jag bort nässta vecka. På onsdag lättar jag till New York för några dagar i sol och puls. Som jag längtar! Jag får ofta frågan om vad jag ska göra och svaret är ingenting. Jag behöver inte turista eller uppleva, jag ska bara vara. Att åka till USA är som att byta liv för mig, det är förknippat med så många minnen och känslor att jag bara ska gotta mig i det. Jag andas på ett annat sätt där. Kanske låter det konstig men det spelar ingen som hellst roll. Jag andas på ett annat sätt där, min puls slår djupare.

I min värld är dessa superfina, dessa och de röda, de rosa, de blommiga...:-)