Jessicassmak

Ibland känner jag mig mäktig, kunnig, erfaren och driftig med mål och ambition. Ibland kan den känslan häpnadsväckande snabbt slås vid fotknölarna och naivitetens skam sätter in. Med lite perspektiv, vad viktigt det är att hålla fast vid referenspunkter för att få balans. Ibland är den egenuppmålade världen inte allt. Ibland är föreställningen blek i jämförelse med verkligheten.

Idag hörde jag en livshistoria som fick mig att förstå att min värld i mångt och mycket är inbäddar i ett tjockt lager bomull. Det är inte första gången jag inser det, absolut inte. Första gången jag kunde se det var efter någon månad i det förlovade landet i väst. Där och då såg jag på mitt liv lite utifrån och insåg hur skyddat jag levt. Skyddat i min familj, skyddat i min vardag, skyddat i mitt land. På gott och ont. Såklart kan man inte förväntra sig kunskap innan några år lagts till på livsträdet men för mig var det där och då som jag förstod saker och ting. Jag bär det med mig men som alla andra så tuffar jag på. Verkligheten kommer springande och jag har fullt upp med att leva. Så ska det ju vara, det är ju i nuet vi skall vara om man nu kan lägga in den jämförelsen i detta resonemang. Men ibland kommer det till mig, som idag när jag fick ta del av livshistorien, att jag fortfarande lever i bomull.



Och bara föra tt jag vet att man tar till sig en text bättre om det dinns en tillhörande bild så kommer här...