LovelyLadies, jag tror att en nu grupp håller på att bildas. En grupp för kreativa kvinnor... Annika, vad tycker du om namet?

MQ, mitt förra andra hem! Ja, jag nästan bodde på MQ i Nacka, det kändes i alla fall som det. MQ har haft sina uppgångar och nergångar, nu sista åren har det mest dalat men nu, nu äntligen är de på väg upp igen. Kolla in Sunshine som finns i butikerna just nu. Fantastiskt fin kollektion! ZOUL är fint det med. Kul tycker jag! :-)

Jaha. Så var man med baddräkt!

Jag tog en sväng på lunchen för att hitta mig något läckert litet vattentåligt tygstycke att svassa omkring med på Bodrums stränder. En bikini var tanken. Jag letade, samlade på mig otaliga glittrande färgglada högar och jag provade, provade och provade. Allt lönlöst. Jag kan inte bära bikini längre! Omöjligt.

Vilka modeller jag än väjer så hänger, och dallrar och pyser det över alla salgs kanter både här och där. Jag är en levande geleklump. Tycker inte att jag är såå överviktig, jamenar 40 är väl en bra storlek (okdå, på vissa plagg 42) men ända. Fantastiskt farligt är det inte, men, det är som om huden har lossnat från stommen. Som om jag bär omkring på ett gelehölje som man kan modellera med. Det är inte snyggt.

Lösning. Baddräkt. Allt förpackas in och hålls till och med på plats av badräktstyget. Toppen!

Minus. Min bränna kommer att se hemsk ut! Nåja, jag blir ju mestadels rödaktig så sak samma.

Summa av Mumma. Jag är gammal och sliten OCH kan inte bära bikini längre. Njut medans ni kan ni som fortfarande platsar. Själv har jag gått över till andra sidan...



Bt the way, det är denna skönhet som kommer att sitta klistrad på min hydda och hålla gelet mindra dallrende. Från lindex.

Det är någonting med värmen som väcker en till liv! Så fantastiskt!

Jag har de senaste dagarna tänkt på sjukförsäkringen i detta land och den debatt som förs. Utskriven, inskriven, ej arbetsför osv, osv. Visst är det så att det finns fall där alternativa jobb, dvs jobb inom annan genre än den man startade inom ej är möjliga. Endel är sjuka MEN i de flesta fallen finns en lösning. Det gäller att vilja se lösningen.

I mitt hus bor två damer som båda två är sjukpensionärer. Ena har ont i en höft och absolut, hon haltar och har svårt att stå rätt upp och utföra sitt yrke, hårfrisörska. MEN hon påtar i trädgården varje dag, flera timmar om dagen. Hon kånkar och bär, rensar ogräs och planterar. Tror att rumpan hennes sticker upp mer i luften än hon står rakt upp under en hel dag. Hon kan arbeta.

Den andra, en föredetta lärare. Hon blev tydligen utsliten av att springa upp och ner för trapporna i skolan med en hel massa böcker i famnen. Det var 28 år sedan och hon har inte kommit tillbaka till arbetslivet en enda gång. Kanske är det så att hon slet ut sig men varför har inga andra alternativ prövats? Hon skulle til och med kunna utföra sitt yrke hemma i modifierad form. Svenska för invandrare i diskussionsgrupper hemma hos henne. Läxhjälp. Översättning av texter (hon är språklärare också), det skulle till och med kunna göras via nätet.



En inspiration och ett bevis på att med lite vilja kommer man långt är brännskadadr brandmannen Lasse Gustafsson.

Lasse Gustavsson

Inspiration, Personlig utveckling

1981 sökte Lasse Gustavsson till brandkåren i Göteborg och fick till sin stora glädje anställning och fick börja en helt ny utbildning. I maj samma år brännskadades han och en äldre kollega i samband med en utryckning.
Hans kollega avled, men Lasse fick chansen att börja om en gång till. Efter två års rehabilitering återgick han till utryckningstjänst. Detta tack vare gott kollegialt stöd samt en arbetsgivare som trodde på hans förmåga, trots hans skador.
1989 tog han tjänstledigt och studerade friskvård och hälsopedagogik i två års tid. Den utbildningen gav honom "körkort på livet", med många fantastiska redskap i konsten att bygga upp ett liv med kvalitet. Stärkt av denna resa sa Lasse upp sig och har sen dess arbetat som freelance-utbildare. En uppskattad föreläsare som berättar om sina erfarenheter från livet. Lasse nämns ofta i media som "brandmannen som kom igen" och har under ett flertal år hållit mycket välbesökta föreläsningar och kurser för företag och organisationer. www.bestseller.se


Hur tänker ni i frågan?

Vill bara visa, visst mina töser, men också de fina bilderna. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Catalina är en fantastisk fotograf! Åh vad jag gillar dessa ögonblicksbilder som är såå mycket finare än det uppstyltade -sitt fint-och-le-sött-mot-kamerna bilderna. Dessutom kostar det nästintill ingenting att förstora kort numera, tror att det kostar 29:- för en 30'40 bild. Fantastiskt fint att ha som tavlor hemma!

Catalina är lite svår att sparka igång, jag tjatar om marknadsföring men hennes starka sida ligger ej i att promota sig själv så nu gör jag det! Jag är suuper nöjd med hennes fotograferingar. Alla hennes kunder (jodå, hon har haft enhel del nu) är supernöjda. Ni ska se vilka fina paket hon gör och levererar bilderna i!

Så, vill du bli fotograferad? Dina barn? Ditt hem, din bil? Ja, allt vad du nu vill, dig själv och din man? Heeela din familj? Festligheter, bröllop, dop, namngivnig, födelsedag. Som present till någon i födelsedag eller kanske bröllopspresent till brudparet? Ja, vad som egentligen, fantasin sätter gränsen. Nå, vill du? Då kontaktar du Catalina!

[email protected]
www.atcats.blogg.se
eller lämna kommentar här så skickar jag dig vidare till henne

:-)

När ni läser rubriken, ser ni då en man klädd i vit kostym, hatt och käpp komma gåendes ner för en lång vit trappa? Tror att det står cancan-flickor längs trappan också? Ser ni det framför er? Det blir bättre och bättre dag för dag... Så länge hmmm hmmm brinner hmmm hmm hmmm....(sång) Kan det ha varit i Melodifestivalen?

Ja ja, hursom så går min kamp mot socker bättre och bättre för var dag som går! :-) Så skönt att jag tagit mig förbi de jobbiga första dagarna! Ett behov finns kvar, en liten sockerdjävul som lockar och viskar om vackra bakelser. Till och med att han har spelat på min bakvilja för att få mig att smaka lite socker, men icke! Fast det är lite märkligt, som med alla beroenden kan jag tänka, viljan av något, (jag vet att det låter som om jag proppade i mig godis hela tiden, varje sekund) men viljan att äta något. Kaka till kaffe, inte så mycket för kakans skull som för någontings skull. Jag äter frukt, äpplen och torkad mixfrukt. Jättegott (inget tjat om fruktsocker! Någon måtta får det vara!)!

Nu arbete med möjliheternas hemligheter!