Jag ville inte mer, ja ni vet, skriva blogg. Nu vill jag, eller jag vill skriva av mig och dethär är ju ett utmärkt ställe! Mitt ställe. Någon kanske läser eller så gör ingen det, just nu spelar det ingen roll, just nu spelar skrivandet roll.
Visst finns det vissa människor som gör större avtryck, intryck än andra. Vissa människor som liksom dröjer sig kvar. Vi borde hylla dessa! Vi borde kunna uppskatta mer och ge uttryck för det. Jag läste en artikel om unga människors psykiska hälsa och hur den drastiskt försämrats de senaste åren. Fler och fler mår sämre och sämre. Jag kan inte annat än dra kopplingar till det enorma informationsflödet som vi och i allra högsta grad, våra barn möts av dagligen. Plattor och mobiler är lika frekvent använda som luften vi andas. Såklart är det användandet även bra. Jag är ingen motståndare alls men tycker att vi skall lära våra barn att värdera informationen och använda flödet till att även ge uttryck. Positiv sådan. Att vara konstruktiv i sin kritik och att hylla.
Tänk vad härligt att bli sedd och att bli det från håll man ej väntar sig. Tänk om vi skulle surra runt bland positiva ordalag, vad mycket bättre vi skulle må då och vad uppskattade vi skulle känna oss. Tänk om vi skulle ge komplimang för komplimangens skull. Bara sådär och bara för att. Ingen större agenda än att ge uttryck för en känsla.
Hertas mamma, Moa. En fatastisk kvinna, eller, jag tror det i alla fall. Vi känner inte varandra. Hennes Herta är mycket yngre än min Elice. Hon är bara en annan mamma på dagis men ooo vad jag gillar henne. Jag bara gillar henne instinktivt. Hon är glad, verkar kul och jag gillar henne. Bara sådär. Milos mamma, också på dagis, så kul brutta. Alltid snygg, cool och glad. Henne gillar jag också. Bara sådär.
Till mammor kan man utan egentliga konstigheter skicka komplimanger utan att egentligen känna varandra. Till snickarn på jobbet blir det svårare. Jag är ju gift, eller, ja typ i alla fall. Tre barn och ett hus senare. Han, min man är galet snygg. det säger jag hela tiden, både till han och andra men det finns ju såklart andra attraktiva. Jag skulle vilja ge uttryck. Snickarn på jobbet. Galet snygg. Men, hur skulle han ta det?... Ibland kanske man måste känna för att veta. När jag säger galet så snygg så menar jag det men också bara det.
Äh, jag håller mig för nu till mammorna som gjort intryck utan att veta. Moa och Sara, jag tycketr att ni verkar superba! Nuså, lite kärlek såhär på torsdagskvällen.
//J
