Jessicassmak

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, Elice ÄLSKAR vatten! Idag när vi kom hem öppnades himlen just som vi skulle kliva ur bilen. Pappan kom hem samtidigt och samstämmigt beslöt vi oss för att ta varsinn tös och springa in under tak.

Så bestämde vi, så blev det dock inte.

Regnet öste ner, blåsten piskade det hårt i marken och dropparna var iskalla. Varje liten vattendroppe slog mot själen och vi frös så skelettet skakade. Vi ville in, vi ville hem, vi ville värma oss och gömma oss under en filt.
 
Så ville vi, så ville inte Elice.

Elice ville dansa i regnet.

Så, vad gör man som frusen, blöt, mamma och pappa? Man dansar i regnet! Iskalla, genomvåta, huttandes och skrattandes dansade vi runt på parkeringsplatsen i regnet. Vattnet forsade likt Kokkolaforsen ner mot brunnen och Elice viste inte vilket uttryck lyckan skulle ta. Äkta gjädje, sann lycka.

Min förhoppning som förälder, min ledstjärna som jag försöker rikta alla mina beslut mot handlar om att se det riktiga och lägga tyngden på det. Jag tror att livet blir så mycket roligare då. Jag skulle kunna hållt i Elice krampaktigt och sprungit in, bort från regnet, men vad gör det om vi blir våta? Det är ju bara vatten.