Jessicassmak

I kritvita gympaskor och fin dunjacka stod hon där, upptryckt mot en vägg och tittade nästan förskräckt på barnen som lekte i leran.

Med stor, moderiktig halsduk satt hon i soffan med armarna i kors och munnen nästan igenklistrad.

Förskräckt kom hon in genom ytterdörren och smög längs väggen, ögonen letade snabbt efter bästa väg att smita förbi allt och alla på. Smita förbi myllret av fröknar och barn, gummistövlar, vantar, grus och lera.

Hon, hon är dagis nya praktikant. Ca 16-17år och gymnasieelev från barn- och fritidslinjen. Jag förstår inte varför, eller ens hur hon kan tro att dagis är ett forum för henne. Givet att alla kan förändras men något slags initiativtagande kan man väl ändå kräva. Det retar mig att hon är lealös, det retar mig att hon inte tar sig för, det retar mig något så vansinnigt, för jag hatar människor som inte kan ta eget initiativ.Och på riktigt, hur svårt kan det vara att ta ett initiativ på dagis!

Härmed lovar jag och svär att mina töser ska ta initiativ, hellre att de försöker och att det blir lite fel än att de inte provat alls. Mina töser ska sätta sig ner i lerean, med gummistövlar och galonisar på, de ska leka på golvet med barnen och de ska säga, -God morgon alla barn, vad roligt att se er! när de kliver innanför dörren.