Jessicassmak

Yes box, då var jag tillbaka i kontorsstolen. Efter en dag framför skärmen märker jag av att jag ej är van, kanske ska jag ta detta som ett aktivitetstecken och försöka röra på det här fläsket jag har som snarare än förminskas förstoras... Hmm, jag som trodde att arbete efter mammaledighet skulle vara medicinen. Det kan jag med facit i hand säga att det inte var. Kanske behövs lite mer motion läggas till i ekvationen för att uppnå förminskning.


Vi får se, när det kommer till mig så svikatr karraktären. Jag är bra på mycket, jo men det är jag, men på självbehärskning när det kommer till söta saker och motion, nej där fallerar jag. Ser jag till min mamma så förstår jag att detta kommer att vara en livslång kamp. Det rationella i mig säger såklart, skärpning, hur svårt kan det vara? Eller, skit i det då, att vara mullig kan ju vara charmigt det med... Men, mina knän och känslan i mig säger att jag inte trivs. En balans skall finnas. Det stavas inte bantning eller diet eller "bara annanas" gör jag något sådant blir mina tankar nästintill maniska och bara vill ha det som är förbjudet vad det än må vara.

Ja, svaret är ej funnet, jag hör av mig när jag närmar mig de 50, kanske har jag lösningen för mig då, tills dess, eller i alla fall resten av denna dag, Ciao från en mullig brutta!