Jessicassmak

Elice och Musse myser. När musse bott hos oss i en vecka kan jag ärligt säga att jag börjat ångra mitt beslut om att skaffa katt. Han kånkades hit och dit, lyftes upp, släpptes ned för att i nästa sekund lyftas upp igen. Det var med andan i halsen och ett ständigt mantra av - inte så hårt, klappa fint, Musse måste nog vila- som vi levde de första månaderna. Vi längtade efter att han skulle växa till sig lite vår lilla, lilla svarta tuss. Sagt och gjort, eller så hade tiden något med saken att göra... Hur som så är han nu en stor herre och världens tålmodigaste och det finns ingen han hellre är tillsammans med än Elice.